Hur läkemedel tas upp
•
Farmakologi
Ett läkemedels väg genom kroppen
När vi beskriver läkemedlets vandring genom kroppen så är det lättast att göra det med begreppen absorption (upptag) av läkemedel, distribution (fördelning) och eliminering (utsöndring).
Utsöndringen kan ske på två sätt. Dels genom att läkemedlet bryts ner genom metabolism, dels att det utsöndras med urin eller galla till tarmen. Vi har många olika sätt att tillföra läkemedel. Vi talar om det som administrering av läkemedel.
Det vanligaste administreringssättet är att ge läkemedel oralt, dvs via munnen. Läkemedlet kommer då att tas upp i tarmen. Andra sätt är att ge läkemedlet parenteralt, dvs som en injektion, ge det rektalt i form av ett stolpiller via ändtarmen, sublingualt som en tablett under tungan, som en inhalation via lungorna, eller ibland lokalt som n&
•
Iordningställande, administrering och överlämnande
Iordningställande
Iordningställande av läkemedel innebär att man plockar fram, dispenserar tabletter och kapslar i mugg eller dosett, häller upp flytande läkemedel, drar upp i spruta, löser upp eller späder ett injektions- eller infusionsläkemedel och så vidare. I dagligt tal används ofta uttrycket att "dela läkemedel". Det finns dock risk för missuppfattning då det kan förväxlas med att dela en tablett mitt itu eller att dela ut och överlämna läkemedel.
Vid iordningställande av läkemedel ska en rimlighetsbedömning göras mot såväl ordinationen som det iordningställda läkemedlet. Vid iordningställande i form av spädning ska särskild försiktighet iakttas, det vill säga att rätt spädningsvätska används i rätt volym, så att rätt konc
•
Tablettens väg genom den åldrade kroppen
Distributionsfasen, när läkemedlet via blodet fördelas ut i vävnaderna, påverkas eftersom äldre har en relativt ökad mängd fett och minskad mängd vatten i kroppen. Distributionsvolym är ett mått på hur väl ett läkemedel sprider sig till kroppens organ och vävnader, jämfört med hur mycket som stannar kvar i blodbanan. Fettlösliga läkemedel får med åldern därför en större distributionsvolym och längre halveringstid, vilket kan leda till förlängd effekt. Det omvända förhållandet gäller för vattenlösliga substanser, som litium, digoxin, och etanol. Fettlösliga läkemedel är ofta läkemedel med en centralnervös verkan, som bensodiazepiner och psykofarmaka. Detta kan till exempel leda till dagtrötthet på grund av sederande läkemedel som använts kvällen innan.
Distributionen påverkas också av bindningen till plasmaproteiner, framför allt albumin. Albumin bildas i levern och intas även via kosten. Vissa läkemedel binder i hög grad till albumin, til