Hur vet fåglarna när
•
MIGRATION – naturens fantastiska massfenomen
FENOMENET HAR fascinerat människor i alla tider. Inte minst flyttfåglarnas rörelser över jordklotet. Fast från början förstod man inte ens att de flyttade. Filosofen Aristoteles funderade exempelvis på varför svalorna alltid försvann på hösten, och föreslog att de tillbringade vintern i hålor i marken. Så sent som på 1700-talet skrev Linné att de övervintrade på sjöbottnarna. Först i modern tid förstod man att de flyger ner till tropiska Afrika när vintern närmar sig.
I dag vet vi att en sjättedel av det totala antalet fågelarter, cirka 1 800 av knappt 11 000, flyttar långa sträckor.
Det absoluta långdistansrekordet innehas av silvertärnan som flyger i sicksack över oceanerna från häckplatserna i Arktis ner till övervintringsområdet i Antarktis. Den totala årliga flygsträckan har nyligen uppmätts till uppemot 90 000 kilometer! Trots denna ansträngning finns det silvertärnor som blivit 30 år och kan då ha flugit sträckan jorden– månen
•
”Hösten är kommen – svanen tar avsked och svalorna fly”
Insektsätande arter kan behöva flytta väldigt långt för att överleva vintern, till exempel till södra Afrika.
Varför flyttar fåglar på hösten?
– Det är framför allt levnadsmiljö och diet som avgör när och om fåglarna måste flytta söderut. Till exempel, fruset vatten eller insektsbrist tvingar många arter att flytta till varmare breddgrader. Arter som endast lever på insekter skulle aldrig överleva den svenska vintern.
Man kan också vända på det och fråga “varför flyttar vissa fågelarter hit på våren?”. Det är trots allt ofta en väldigt lång och extremt riskfylld resa de måste göra från övervintringsplatserna. Svaret på den frågan är att produktiviteten, det vill säga
•
Mängden snö och is avgörande för flyttfåglar
Fåglar knutna till vatten brukar komma tillbaka först.
– En art som kommer tidigt är sångsvanen. Även andra arter av gäss såsom grågås, kanadagås och sädgås och änder – storskrake, knipa, ejder och svärta – brukar komma tidigt. Mindre, helt landlevande arter, är mer beroende av att hitta föda på land och kommer därför lite senare. Tidiga arter bland dessa är sånglärka, snösparv, skogs- och ringduva och tofsvipa, säger Micael Jonsson.
Cirka 85 procent av de svenska fågelindividerna är flyttfåglar, de flyttar för att vara där födotillgången är som bäst. Man kan dela in flyttfåglarna i två huvudgrupper med olika strategier, långflyttarna (som i huvudsak drar till Afrika eller till Asien) och kortflyttarna (södra Sverige eller Centraleuropa). Strategierna är avgörande för hur fåglarna vet när de ska komma tillbaka.
– Arter som flyttar kort kan lätt känna av när det är dags att flytta norrut eftersom de uppehålle