Hur säger man landa

  • Låt dem landa.
  • Anlända · landsätta · förtöja [ sjöfart ] · hamna · gå ned · ta ner · nedstiga.
  • 1) (†) landa (se d.
  • hur säger man landa

    • •

    Hur säger man
    landa på spanska?

    Sök efter #innehåll du tycker om

    Lär dig att prata om det du är intresserad av

    Titta på videor

    48 000+ videor med modersmålstalare

    Lär dig orden

    Vi lär dig orden från videorna

    Chatta med MemBoten

    Öva på att tala med vår AI-språkpartner

    Lär dig spanska med Memrise

    Memrise hemliga recept

    Lär dig

    Bygg upp ett ordförråd

    Fördjupa dig

    Förstå vad folk säger

    Kommunicera

    Gör dig förstådd

    •

    Löpskolning del 2: Landa rätt!

    ”När jag växte upp skulle man landa på hälen och rulla på foten. Sedan skulle man springa på framfoten. Nu verkar alla säga olika.”

    Det här är en kommentar jag hört många gånger. Det finns också många starka åsikter i frågan. Men innan vi diskuterar hur det funkar måste vi vara överens om vad som menas med att ”landa”. Många menar nämligen olika saker.

    Om hälen är den del av foten som nuddar marken först, har jag då landat på hälen? Det är inte självklart. Ponera att jag hinner komma fram med kroppen så att den första belastningen hamnar på framfoten, och att jag sedan låter hälen sjunka ner så att häl och framfot tar 50 procent var av vikten när foten är under tyngdpunkten. Har jag då landat på hälen (första markkontakten), framfoten (första belastning) eller hela foten (störst belastning)? Fundera en stund innan du läser vidare. Klar? Okej, så här är det – det spelar faktiskt ingen större roll vilken av definitionerna du väljer så längeden du prat

    •

    LÄNDA län3da2, v. -er, lände, ländt, länd (G1R 16: 248(1544: länder, pr. sg.) osv.) ((†) -ade G1R 6: 132(1529: lendatt, p. pf.), OPetri 2Post. 174 b(1530: ländadhe, ipf.), KFÅb. 1913, s. 294 (c. 1730: ländad, p. pf.)). vbalsbst. -ANDE; jfr LÄNNING.

    Ordformer

    (länd- (le-) 1529 osv. länn- c. 1600)

    Etymologi

    [fsv. lända; jfr fd. lænde, isl. lenda, fht. lenten, ä. t. länden; av ett germ. landian-, avledn. av LAND]

    I. (†) refl.: övergå l. förvandlas till l. bli (torrt) land; jfr LANDA I.At jordenes krets på somlige orter .. sig alt efter handen mer och mera länder. Hiärne 2Anl. 61(1702).

    II. landa (se d. o. II) o. i därur utvecklade bet.

    1) (†) landa (se d. o. II 1); i förb. med prep. l. adv. som betecknar befintlighet l. riktning; stundom svårt att skilja från 2.

    a) om (person som färdas med) fartyg o. d. G1R 6: 132(1529). Ded ähr och aff nöden, att någre flere galeijer och lådior opslås, därmed man kan bequemligen passere Strömen och siökanten