Hur många sorters kräftor
•
I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.
Allätare
Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.
Nyckelarter i vattendrag och sjöar
Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne
•
Kräftor
- Denna artikel handlar om sötvattenskräftor i familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae, för andra kräftdjur som kan kallas kräftor, se kräfta.
Kräftor är de arter av sötvattenslevande kräftdjur i gruppen storkräftor och ordningen tiofotade kräftdjur som hör till familjerna Astacoidea, Cambaridae och Parastacidae. De tre familjerna hör till två överfamiljer, Astacidae och Cambaridae som förekommer på norra halvklotet hör till överfamiljen Astacoidea, och Parastacidae som förekommer på södra halvklotet hör till överfamiljen Parastacoidea. De tre familjerna som kräftorna är samlade i omfattar tillsammans 618 arter.[1]
Kräftor hör samman med humrar och krabbor till de största kräftdjuren. Bland kräftorna finns flera arter som fiskas eller odlas av människan som föda, till exempel flodkräfta, signalkräfta och röd sumpkräfta. Kräftor har utnyttjas som föda av människan under lång tid. Från Europa finns skriftliga källor i form av kokboksrecept som visar att
•
Flodkräfta, Signalkräfta, Louisianaflodkräfta, Turkisk smalklokräfta
Kräftor lever i sötvatten – i sjöar och strömmande vattendrag. De trivs på steniga bottnar med gott om små gömställen. De är allätare och äter bland annat löv, insekter, fisk och kadaver. Jakt för föda sker framförallt i skymningen och under natten. Kräftor blir könsmogna vid 2–6 års ålder.
I Sverige finns två arter sötvattenskräftor: flodkräfta och den introducerade signalkräftan. Flodkräftan är klassad som akut hotad av SLU Artdatabanken och har drabbats hårt av kräftpest som den introducerade signalkräftan fört med sig till Sverige. Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) kommer ursprungligen från Nordamerika.
Vanligast på svensk marknad är den röda sumpkräftan, eller louisianakräftan (Procambarus clarkii) som det också kallas vilken framförallt importeras från Kina.
Den kommer ursprungligen från sydöstra USA men har inplanterats i andra delar av Syd- och Nordamerika samt i Afrika, Asien och Europa. L