Hur låter berguven
•
Bakgrund
Från flera landskap kommer rapporter om en kraftig minskning av berguven. SOF BirdLife Sverige har därför beslutat att följa upp arten genom att genomföra en riksinventering av arten 2019 och 2020.
Inventeringsmetodik
Under vinter- och vårkvällar från 1 februari till 30 april behöver så många som möjligt av de optimala uvlokalerna besökas. Optimalt är lyssna 30 minuter innan solnedgång till en timme efter solnedgången. Det innebär att bästa tidpunkten senareläggs utifrån dagslängdens förändring. Vid mulet väder i skymningen kan uven börja ropa tidigare.
Uven ropar även sparsamt runt midnatt och i gryning vid samma luxtal som vid skymningen. Gör minst 2 besök skilda dagar vid optimal tidpunkt vid samma berguvlokal!
Fullmåne är bra
Studier visar också att månljus påverkar berguvens ropfrekvens. Under nätter med inget eller svagt månljus är uven tystare medan den ropar mer frekvent och under längre tidsperioder i månljus kring fullmåne. Uvparet signalerar då även s
•
Berguv (Bubo bubo)
Om man vill hitta berguvar under dagen och under resten av året, när de är tystare, är det enklast att låta kråkorna göra jobbet. En uv som dagvilar är trots sin storlek svår att få syn på, men kråkfåglarna har bra koll på sin fruktade fiende, och brukar göra allt de kan för att mobba och störa uven. Hör man ett intensivt kråkskränande kan det alltså vara mödan värt att smyga sig närmare och ta en titt.
När mörkret faller är rollerna ombytta. Då är det den nattaktiva uven som är ute efter de nattvilande kråkorna. Kråkor tillhör berguvens favoritbyten, tillsammans med bland annat råttor och harar.
Berguven var på väg att försvinna från vårt land på grund av mänskliga förföljelser. Men tack vare mycket hjälp från naturvänner kan man åter höra uvens rop på många håll i landet, särskilt där det finns skogar med berg och klippstup, för det är på sådana platser som uvarna vill lägga sina bon. Fast ibland kan en lämplig nisch på en fabrik elle
•
Sparvugglan snarare visslar än hoar, lite som en domherre men mer taktfast. Den hörs framförallt i skymning och gryning. (Skogsbygder i större delen av landet.)
Pärlugglans vårläte är en snabb räcka av tonstötar som upprepas gång på gång med några sekunders mellanrum. (Barrskogar i hela landet)
Jordugglans räcka av toner är något långsammare och dovare i tonen. Det är lite av hundskall över ljudet: vov-vov-vov-vov-vov ... (Myrar och andra öppna marker i norra Sverige, ofta fjällnära)
Hökugglans långa tonräcka är så snabb och högfrekvent att den låter som en lång, gäll och bubblig drill. (Barrskog och fjällbjörkskog i norra Sverige)
Lappugglans dova pumpande blir ofta lite svagare mot slutet av strofen, det är som om fågeln tappar luften mot slutet. (Norra Sveriges skogsbygder samt på senare år även här och där i södra Sverige)
Hornugglan upprepar ett ensamt ho med några sekunders paus emellan. Det är ett ganska svagt läte som inte har någon riktig pondus. (Södra Sveri